Garner, garner, garner!!!! Ett erbjudande till mina blogg-läsare!

Hej Vänner!

Nu pågår ”Operation rensning” hemma hos mig och jag har beslutat mig för att bl.a. sälja ut alla de garner som finns kvar från den tiden jag hade min stick-firma och sålde mina egenhändigt stickade plagg.  (Erbjudandet kommer sist i detta inlägg)

 Här nedan ser ni några stycken ur den stora kollektionen !

Alla plagg var försedda med  en guld-etikett och en guld-ängel.

   

     

 

 

Hans ställde upp som modell ibland.

……….. liksom även Pernilla.

 

Även Niclas gillade mina tröjor!

Naturligtvis stickade jag även barnkläder.

Nu till mitt erbjudande:

Jag säljer dessa exklusiva märkes-garner – kartongvis. Är du lika stick-tokig som jag var, så – Missa inte detta unika tillfälle.!!  Anmäl ditt intresse, så sätter jag ett bra pris. Du kan antingen skriva ett meddelande – eller maila mig: christina.schollin@gmail.com   

Ser fram emot DITT svar!

Christina.

Bergman-festivalen på Fårö i morgon!

I morgon flyger jag till Gotland för att medverka i Bergman-festivalen på Fårö. Jag skall intervjuas -om mitt liv och mina filmer –  och två av mina produktioner skall visas: ”De två saliga” av Ulla Isaksson i regi av Ingmar Bergman. Medverkar gör också Harriet Andersson och Per Myrberg.

Så skall ”Käre John” också visas, dock inte i regi av Ingmar Bergman utan av LarsMagnus Lindgren. Jarl Kulle och jag gjorde där vår tredje film tillsammans. Den kom ut 1964 och blev nominerad för en Oscar för ”bästa utländska film”. 1966.

Det skall bli trevligt att komma till Fårö, där jag aldrig varit förut. Jag kommer att redovisa mina intryck här på bloggen – så

Stay tuned!

Soliga hälsningar!

Christina.

 

Det kom ett mail! Och jag behöver ert råd!

Hahahaha!!!! Sådana här klisterlappar fick jag på posten för ett tag sedan. Trevligt – eller hur!!!!!Mina kära blogg-läsare! Nu behöver jag råd från er!

Det kom ett mail till mig för ett tag sedan, som påminde mig om något som jag redan skrivit om på bloggen.

Ni kan söka på min blogg: ”Sanningen” sept 2017. Och uppföljaren: ”Positiva tankar”. Och även: ”Befängd polisanmälan – nu nedlagd!”

Detta var alltså något som hände år 2017. En obehaglig, ofattbar händelse som jag egentligen har lagt bakom mig – även om den inte på något sätt är uppklarad.  Ni – kära läsare av min blogg var oerhört delaktiga då och försedde mig med kommentarer i kommentarsbåset, som vittnade om att jag inte var den enda som råkat ut för denna kvinna.

 Och hon fortsätter att härja, tydligen. Ytterligare en som råkat ut för henne! Detta mail är bara en i raden, som kommit till mig! 

___________________________________________________________________________

Hej Christina,

Jag ville bara skriva till dig angående något som du förhoppningsvis redan lagt bakom dig. Din forna samarbetspartner, Minette Tigerfalk. Jag måste erkänna att jag inte följer några bloggar över huvud taget och därmed inte sett detta på vare sig din eller din dotters blogg tidigare utan kom fram till dessa via Google. Min och Minettes relation är ytterst ytlig och vi lärde känna varandra genom diverse mingel vi varit på och således känner hon inte ens mig, men jag är just nu i en process med en jurist för att sätta dit henne för en förtalskampanj hon och en annan kvinna utsatt mig för på sociala medier. En häxjakt likt den hon anklagar dig för och även har gråtit ut i sin lokaltidning om. När jag läst både din och din dotters blogg förstår jag att ni gjorde helt rätt i att hänga ut henne, medan hon i sitt uthängande av mig hade absolut noll kött på benen och sanningshalten i hennes påståendet gentemot mig noll. Kanske behövde hon rikta sin ilska mot någon och då hamnade jag i skottlinjen. Nåväl, jag är större än så och orkar ärligt talat inte bry mig så mycket om samhällets avskum. Jag är inte den som brukar uttrycka mig med starka omdömen om människor, men en vidrigare människa har jag aldrig stött på.

Egentligen ville jag inget mer med detta mail än att tacka dig för att fylla i de luckor jag haft kring denna person och hoppas att du ägnar dina tankar åt helt andra saker än att låta henne stjäla ens en sekund till av ditt liv!

Varma hälsningar och trevlig helg!

______________________________________________________________________

Så – till min fråga till er, kära Vänner på min blogg: Vad tycker ni att jag skall göra?

Jag håller med brevskrivaren om att jag helst vill ägna mina tankar åt helt andra saker än att låta denna Minette Tigerfalk stjäla ens en sekund till av mitt liv!

 MEN hon kan ju inte få fortsätta att polisanmäla (som hon tydligen har satt i system!) och manipulera folk utan att bli STOPPAD!!!  

Jag har gång på gång skrivit vänliga mail och bett henne att vi skall reda ut den uppkomna situationen (som hon själv försatt sig i!) göra det vi kommit överens om, dra ett streck över alltihop och avsluta vårt samarbete med hedern i behåll. Och gå vidare i våra liv utan några hard feelings.

Jag, som tror alla människor om gott, vill fortsätta att leva efter devisen: ”Vänlighet föder vänlighet”. ”Do good and good will come to you”.  

Jag vet att det fortfarande finns gamla kunder till mig som letar i Gamla Stan efter min butik. Till dem vill jag säga: Gå inte till ”Carino Stockholm”, för i den lokalen huserar Minette Tigerfalk – och jag har INGENTING med den att göra. Om ni vill handla av mig går det bra på min web-shop: www.christinaschollin.com 

Jag lägger nu sista handen på min memoar-bok, som innehåller det mesta som hänt i mitt liv.

Naturligtvis skriver jag om alla lyckosamma år som affärs-innehavare i Gamla Stan på Storkyrkobrinken. Christinas Bod & Salong var en turistattraktion och folk vallfärdade från hela landet för att handla bl.a. Änglar hos mig, eller besöka Salongen, där jag hade konstutställningar och Soaréaftnar med välkända artister. När jag sedan fick möjlighet att öppna en Må-Bra Oas fortsatte jag med att ha samarbeten med duktiga kvinnor, som liksom jag brinner för att dela med mig av MåBra-aktiviteter.

Denna verksamhet fick alltså ett snöpligt slut i och med att jag startade ett samarbete med Minette Tigerfalk! Aldrig hade jag kunnat ana att jag skulle bli så lurad av någon som jag trodde bara gott om! Som dessutom polis-anmälde mig och min dotter Pernilla. En anmälan som naturligtvis genast blev nedlagd. Allt var så befängt och fullständigt horribelt.

Nu till min fråga till er:

Skall jag skriva om detta i min bok i det kapitlet som handlar om mina lyckosamma år i Gamla Stan.????? Jag kan ju inte gärna utelämna det? Och det är ju inte fråga om förtal. Det är FAKTA!  

Vad tycker ni???

Med – trots allt – glada hälsningar från er vän: Christina.