I dag när jag läste min älskade dotter-dotter Bianca´s blogg blev jag alldeles bestört och bekymrad.
Denna fina, begåvade, känsliga, inkännande, verbala, omtänksamma, humoristiska, kärleksfulla – och oerhört vackra lilla kvinna, som jag älskar så mycket, visar tydliga tecken på utbrändhet!
Som hon själv beskriver det i sin blogg: HÄR
…………………Men min hjärna är nu slut, helt slut! J…………………..
Men nu till hur jag mår… Jag minns absolut ingenting längre, är det inte nedskrivet i min kalender existerar det inte. Mitt minne fungerar liksom inte alls. Glömmer bort tider jag ska passa, minns aldrig vad det är för dag, blandar ihop projekt, kan inte lägga fokus på något, glömmer bort folks namn, min syn har tom försämrats och blivit suddig… har helt enkelt ingen koll på något. Jag har noll energi, är konstant trött, nära till gråt hela jävla tiden och känner ingen glädje för någonting egentligen. Helt tappat aptiten och känner mig bara otillräcklig! Jag kan knappt bli arg längre utan är ganska borta i mitt huvud och känner mig bara blasé.. så kan knappt reagera på saker längre.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Som Mormor känner jag ett oerhört behov av att kunna försöka hjälpa till och komma med några goda råd, för att förhindra att hon kraschar totalt – det vill vi inte att hon ska råka ut för – då är det mycket svårt att komma tillbaka.
Helst skulle jag vilja att hon satte sig på första bästa plan till Mormor och Morfar i Spanien. Och – som hennes Mamma Pernilla brukar säga: ”Att komma ner till Spanien och vara med Mamma och Pappa är som att landa i bomull!”
Här skulle hon bli ompysslad, inte ha en enda tid att passa, jag skulle laga nyttig mat och proppa i henne vitaminer och hälsodrycker, hon skulle få sova, sova, sova, vi skulle ha långa härliga dagar i solen på playan, hon skulle ta en blogg-paus och inte behöva vara ständigt uppkopplad, vi skulle göra en morgon-yoga följd av en morgon-meditation
……………….och en härlig simtur i poolen. På kvällen skulle hon somna till en afton-meditation.
………och naturligtvis skulle jag se till att ge henne de råd som hon behöver få – för att bli sig själv igen – och kunna anta livets utmaningar – utvilad och med full styrka och kraft.
Det är inte alltid en Mammas eller Mormors goda råd accepteras, så nu har jag tagit till litet experthjälp och då kan det kanske vara till hjälp för fler än Bianca, som har liknande symptom:
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Varningssignaler
Risken är stor för utbrändhet om varningssignaler på stress inte tas på allvar. Många av de symtom som stress orsakar är dessutom allmänna och kan tyda på att någon annan sjukdom ligger bakom. Oavsett anledning till stressen är det viktigt att uppmärksamma den och söka hjälp.
De flesta som drabbas av stressymtom upplever spänningar i nacke och rygg. Rörelserna blir spända och snabba samt att spänningarna ofta leder till molande huvudvärk. Många stressade individer har svårt att lyssna och ta in vad andra säger, utan avbryter andra människor för att skynda på samtalet. Det är heller inte ovanligt att stressade individer känner yrsel och har problem med balansen.
Stress gör dig otålig
Personer som lider av stress får ofta oroskänslor och en känsla av otålighet. Känslan av att något hemskt ska hända, eller att man är dödligt sjuk är bara några av de oroskänslor som kan drabba den stressade. Det kan också vara svårt att vänta på saker, såsom att stå i kö eller att vänta på någon annan.
De flesta känner att det är bråttom med det mesta, allt ska gå så snabbt som möjligt. Det ger en överaktivitet som kan vara svår att kontrollera. Känslan av att jaga ikapp något är stor och många upplever ångestkänslor i samband med detta.
Minnet och sömnen
Korttidsminnet störs av stress vilket också är en varningssignal. Småsaker glöms – både det som ska göras och det som har gjorts och tider blandas ihop. Tröttheten kan kännas konstant samtidigt som individen har svårt att komma till ro och sova ordentligt. När du väl somnar upplever många att sömnen är orolig och ”grund” med många drömmar. Drömmarna handlar ofta om det som gör att du känner dig stressad.
Gör dig på dåligt humör
En annan varningssignal på stress är att du ofta känner att det är svårt att hålla humöret uppe. De flesta känner sig nedstämda och har svårt att se ljuspunkterna i livet. Flera vittnar om att livet känns grått, med en mängd måsten som ska göras. I vissa fall är det svårt att hålla tillbaka tårar, även vid mycket små motgångar i vardagen.
För att döva dessa nedstämda känslor är det många som får sug efter sötsaker, äter som tröst eller tar till alkohol.
______________________________________________________________________
Många reagerar på livssvårigheter genom att anstränga sig ännu hårdare, och en del undertrycker egna behov och känslor och knogar på, trots att tecknen på att orken tagit slut är ganska uppenbara. För en del är den yttre situationen så pass hotfull och orubblig, att ingen förändring känns möjlig trots övermänskliga ansträngningar. Vad som då kan inträffa är att organismen inte längre klarar av att kompensera för de extraordinära ansträngningarna och då kan ett mer eller mindre allvarligt sjukdomstillstånd uppkomma. För att beskriva detta läge använder vi uttryck som ”stresskollaps”, att ”gå in i väggen” eller, som man uttrycker det i IT-företag, att ”gå in i taket”. En del människor använder ordet utbrändhet för att beskriva detta fenomen.
När man träffar personer som drabbats av stressammanbrott slås man av att det finns två problemområden som de kan beskriva i detalj. Den ena gruppen av problem berör upplevelsen av trötthet eller utmattning som inte går att vila upp sig från. För det andra handlar det om en rad kognitiva (förnuftsmässiga) begränsningar som ofta upplevs som otroligt hämmande. Medan stressforskarna ogillar uttrycket utbrändhet som de anser vara oprecist och alltför negativt och svårdefinierat, så uttrycker begreppets popularitet hos gemene man enligt min mening en kollektiv klokhet. Vid en djupare kontakt med sådana personer upplever man dem faktiskt som fysiskt och mentalt totalt uttömda.
När det gäller kognitiva symtom (se tabell nedan) klagar människor på allvarliga störningar i minnesfunktionen – man har svårt att lägga saker på minnet, man har också svårt att komma åt sina grundkunskaper. Man har allvarliga koncentrationssvårigheter som gör det praktiskt taget omöjligt att läsa en längre artikel, och en bok känns som en totalt omöjlig uppgift att klara av. Det finns påtagliga svårigheter med att kunna dela uppmärksamheten mellan olika saker, personen blir lätt störd. Många upplever en ökad känslighet i olika sinnen, somliga blir känsliga för ljus och ljud eller får perceptionsstörningar med tunnelseende. En del klagar över svårigheter att följa tankebanor och får problem med sin inre dialog. Allt detta gör att man känner sig otroligt stresskänslig och samtidigt helt oförmögen att genomföra mera komplicerade kognitiva uppgifter. På sin höjd klarar man repetitiva, monotona och väl begränsade arbetsmoment. Dessa kognitiva begränsningar upplevs ofta som oerhört skrämmande och man skäms ofta för dem och försöker dölja dem i det längsta. Som en av dem som drabbats av detta tillstånd har uttryckt det – man blir ”temporärt bortkopplad i huvudet”.
Kognitiva symtom
- Minnesstörningar
- Svåra koncentrationsproblem
- Oförmåga att tänka klart
- Låg stresstolerans
- Överkänslighet för ljud, ljus, lukter
- ”Tunnelseende”
Somatiska symtom
- Trötthet /uttmatning
- Sömnsvårigheter
- Ökad infektionskänslighet
- Ökad smärtkänslighet
- Muskelproblem
- Mag-tarm problem
Psyke
- Känslolabilitet
- Nedstämndhet
- __________________________________________________________________________
Vad kan man själv göra?
- För dagbok över stressen i ditt liv, undersök om du ser några samband mellan de situationer som utlöser stressen, försök i så fall undvika eller ändra på någonting av dessa
- Ta reda på vad som är viktigt för dig i livet ur ett långsiktligt perspektiv, jämför hur det är idag med hur du skulle vilja ha det och se om du kan ändra på något omedelbart
- Se till att skapa ordning i livsrytmen, sov och ät på regelbundna tider
- Skapa balans mellan arbete, familj, fritid, och egenvård, schemalägg hur mycket tid/utrymme de olika delarna ska få
- Sök socialt stöd, försök hitta gemenskap med andra (även utanför arbetet) där du känner att du behövs och uppskattas
- Odla fritidsintressen som är givande och kan verka stärkande
- Lär dig avslappning i någon form, t ex meditation, qi-gong eller yoga
- Hitta en motionsform som passar dig, motionera ett par dagar i veckan
- _________________________________________________________________________
Så kära älskade Bianca (och ni andra, som har liknande symptom)
– hoppas att dessa råd var till nytta. Snart är du vår glada pigga vitala Bianca igen!
Vet du att ….. att …. att – jag älskar dig!
Din Mormor – som sänder glada kärleksfulla, sol-hälsningar.
Ser fram emot att snart ut och resa med dig igen!
Så bra att du tar upp detta. Är själv drabbad av det.
Hoppas verkligen det inte gå för långt hos Bianca. Tuff väg att tar sig tillbaka. Men som jag skrivit innan, jag håller på med min väg tillbaka. Det tar kraft och energi men har även gett mig så mycket positivt på vägen.
Har liksom hittat mig själv och livet på nytt.
Lång väg kvar men det går framåt.
Hoppas du kan hjälpa Bianca på vägen.
Alla skulle ha en ”mormor Christina” 🙂
Kram Sandra
Sandra. Hoppas att du hittat en väg tillbaka – och att du nu får hjälp att hitta dig själv igen. Jag är så glad om min blogg kan vara en liten ”vägvisare” och ett forum för goda tankar till dem som behöver litet vägledning. Kram till Dig, Sandra!
Åhh, fina Christina!
Om jag var Bianca skulle jag ta första bästa flyg ner till er i Spanien. Jag förstår att det inte är så lätt för henne och hoppas att när det finns en lucka i hennes almanacka så ordnar hon en tripp ner till sin fina mormor och morfar. Skönt att få vila ut och tanka lite mormor och morfar kärlek.
Kramar till Er Wahlgrenare ?
Tack Ellenor. Ja – att tanka kärlek – det är det som behövs ibland, när livet är tufft. Bianca vet att vi alltid finns där för henne – när hon behöver oss.
Hon kan skratta sig lycklig med en sån fin familj och mormor och tycker absolut hon ska åka till er i Spanien ❣️❣️❣️
Eva. Ja – ingen skulle bli gladare än vi om vi fick rå om Bianca ett tag och ta hand om henne – så att hon kommer på rätt köl igen!
Lycka att ha en mormor med det hjärtat. Ett i guld.
Tack Malin. Jag vet att Bianca känner vårt totala stöd.
Underbara du!❤️ Du är så kärleksfull, fin och omtänksam!❤️❤️❤️ Inte undra på att du har så härlig familj, med hjälp av din fine man Hans såklart!?❤️? Kram till dig!?/ Åsa
Tack Åsa. Jag är så tacksam om jag kan vara till hjälp. Kram till dig också!
Så vackert skrivet! ?
Ann-Sofie. Jag hoppas att det var till för många fler än Bianca!
Hello!
Kärleksfull mormor Christina Schollin.
– Dialog.
Bianca ha en dialog med kroppen, för den har svaren på vad du känner.
Inte ignorera vad din kropp säger till dig.
Var rädd om dig Bianca…
Tack Conny. Jag tror att Bianca tar till sig alla kärleksfulla råd hon får.
Underbara ord… det är då inte alla som har såna stötte pelare som ni !!!! Det är så mycket ytligt i dag där ute .. så många krav på dessa unga tjejer att prestera och prestera… en Spanien resa skulle göra henne gott. UTAN nån media till hands. Kram ❤️
Hej Madeleine. Jag håller med dig. Ibland måste man ”Bara Vara” – utan att behöva prestera. Och utan mediabevakning.
Upplevt samma men börjat med järn och vitaminer
Symtomen stämmer ju även överens med sådana brister i kroppen liksom vid stress / och stress är ett symtom vid brist
Mår bättre efter några veckor men lång resa
Krya på 🙂
Tina. Tack för att du delar med dig. Så många som råkat ut för samma sak – och som nu vill varna dem som är i farozonen för att hamna i utbrändhet.
Jag blir rörd till tårar när jag läser Biancas beskrivning av sig själv och din oro som mormor! Exakt detta var vad jag kände i början på 2000 talet som resulterade i 4 års sjukskrivning och giftstruma som påföljd!
Var rädd om dig Bianca och ta din mormors kloka ord på allvar. Stanna upp och tänk på dig själv i första hand ?. Som sångtexten ”Det finns bara en av dig och det är du, det finns bara en av mig och det är jag ” Tack Christina för att ni är en så öppen kärleksfull familj som bryr er om varandra ???
Maja. Tack för ditt inlägg. Ja – jag hoppas verkligen att Bianca nu tar dessa varnings-signaler på allvar och följer mina, sin mammas och många andras råd om att nu måste hon prioritera sig själv och inte längre bara vara ”duktig flicka”, som hinner med ALLT!
Jag är äldre i din dotters ålder, försjutton gubbar, se till att hon bryter denna situation, det är inte konstigt att hon blir utbränd, som hon är ute på tv och allt….. blir ju för mycket av allt.. .. detta blir mer o mer i samhället.. och att foolk äter lyckopiller som är så tufft att gå in i och ur. Gå till en kinesisk vårdcentral, låt dom hjälpa henne att lugna ner ditt system , kroppen blir o olika obalanser, få akupungtur.. massage, det får inte att vara i det hon är hela tiden.. jag har varit utbränd i 5 år 2 ggr… lyssna på kroppen , ta hjälp på annat sätt än det som husläkaren ger. Tips Ringvägen 137, gogla på henne…kinesisk vårdcentral.. /Lisa
Ps:hon är alldeles för ung gör detta som har det väl börjat så är det så svårt att komma ur det../
Tack Lisa för din kommentar. Bianca får nu så många goda råd från personer som vill hjälpa henne – och jag vet att hon tacksamt tar emot dem. Vi hoppas att detta bara var varnings-signaler och att hon snart är den glada Bianca igen.
Bianca har en underbar och klok familj att landa hos….Detta kommer att gå bra ❤❤❤
ja – det tror jag också ……. dessutom tycker jag att hon är modig och klok som skriver om det själv.
Fint skrivet av dig Christina. Jag har själv utmattningssyndrom om blev alldeles ledsen imorse när jag hörde Bianca på nyhetsmorgon. En härlig tjej med massa saker i görningen, men var rädd om dig Bianca!
Charlotta. Jag tror och hoppas att Bianca även här kan vara en förebild för tjejer i hennes ålder – och att hon kan visa på hur man klarar aV att undvika utbrändhet.
Bianca har tur som har dig som mormor! Hoppas hon tar varningssignalerna på allvar och att hon snart mår bra!
Tack Helena. Ja – det är min högsta önskan just nu!
Så fin MorMor/Mamma du är❤️
Tack Caroline. Det är viktigt att vara!
Vilken kärleksfull och klok mormor du är Christina! Dina barnbarn kan skatta sig lyckliga! Vi ambitiösa och känslostarka människor är ofta de som springer in i väggen! Jag hade precis samma symtom som Bianca och nonchaleras dom… Arbetade som skolkurator och brann för alla elever och allt runtomkring. Jag lyssnade inte på signalerna och hamnade i en djup utmattningsdepression. Det är många år sedan och jag har varit ”på banan” i många år. Men gud så stresskänsla man är! Hoppas att hon tar time out och kommer ner och kramas med er. Ingen karriär är värd ohälsa! <3
Pia. Tack för dina synpunkter. Jag hade inte en aning om att det var så vanligt med dessa stress- och utmattnings-symptom bland unga människor. Nu hoppas vi att Bianca är klok nog att ta varnings-signalerna på allvar. Sovra bland allt hon har åtagit sig, ta en sak i taget och ha roligt med det hon gör. Jag tror hon klarar det. Hon är en fin tjej – och hon har så många som stöttar.
Bianca är fantastiskt duktig på det hon gör! Som du säger är det bara att prioritera det allra mest spännande just nu, och sedan ta det andra efter hand! Kramar till Er!
Pia. Det är så underbart med alla som engagerar sig och bryr sig om Biancas hälsa. Jag tror och hoppas att hon kommer att komma ur sin svacka snart. Och jag vet att hon är så tacksam över allt stöd!
Åh vilken fin mormor du är Christina!
Vilken omtanke!
Exakt det jag behöver, att få landa i bomull.
Att du erbjuder ditt barnbarn det är det finaste någon kan få.
Min farmor och farfar var dem personerna för mig.
För en vecka sen gick farfar bort och den platsen är nu borta.
Min plats med bomull.
Det känns tufft då jag är den personen som står pall för alla andra i familjen, i min relation, på jobbet…
Fint att se att du erbjuder en sådan plats, det värmde.
Varma hälsningar Therese Kihlberg
Therese. Vi som har barn och barnbarn finns till för att stödja och uppmuntra, hjälpa till när livet kärvar. Så tråkigt för dig att du inte längre har din farfar som stötta. Du får minnas allt det fina han hann ge dig. Varma hälsningar till dig.
Det är inte alla som tänker så som du. Så fint av dig. Ovärderligt!
Tack Therese. Glad att mitt inlägg blev ett brta inlägg för fler än för Bianca. Så många som upplevt samma sak.
Ojoj…vad jag känner igen mej ?…är nog närmare än jag själv vill inse…är mormor till ett barnbarn med en svår obotlig hjärnsjukdom…gör allt !!! för denna lilla kille…och deras familj…
Svårt att komma ikapp sej själv ibland … ?
Kära du. Man kan inte göra mer än sitt allra bästa. Ge aldrig upp! Men glöm inte bort dig själv – det är viktigt. Kram från Christina.
Tack Christina för att du tar upp detta . Har en dotter som fick en utmattning i nov .förra året. Hon tog sig fint tillbaka och började jobba heltid efter semestern. Har gått bra, men för ett par veckor sedan kände hon lite igen och jobbar nu 75 % Som mamma känner man sej otillräcklig och som mormor också naturligtvis.Mina barn barn ( 6 ) är i åldern 24 – 9 år. Den äldsta läser till lärare och det är tufft.Vi är en sammansvetsad familj , men som mamma och mormor är man alltid orolig.
Hoppas nu att fina Bianca snart är tillbaka ,men jag har faktiskt tänkt när jag läser hennes blogg – hur orkar hon , men Ni är en underbar familj som tar hand om varandra. Allt gott till dej.! .
Brita. Tack för din kommentar. Ja – det är tufft för unga tjejer – även äldre – som vill vara ”duktiga” och hinna med allt. Man får sig en tankeställare och en varnings-signal. Jag hoppas nu att Bianca kan vara ett föredöme för andra som är i liknande situation – och kunna berätta om hur hon själv insåg i tid att hon var på väg in i väggen – och vad hon gjorde åt det.
Vilken omtänksam o varm mormor du är. Det är viktigt att stanna upp o känna hur du faktiskt mår. Livet går så snabbt o det är så mycket som ska göras. Som mamma till 2 tonårsdöttrar så pratar vi mycket om att vila emellan varven o göra ingenting.
Bianca kommer nog på fötterna igen med ett sådant fint supportrarna bakom sig. Kram/Anette
Tack Anette för din kommentar. Jag beundrar Bianca för att hon är så ärlig i sin blogg och skriver hur hon känner sig. Med det kan hon få andra unga flickor att också börja tänka sig för, så att dom känner igen varnings-signalerna.
Verkligen bra att Bianca talar högt om hur hon mår. Min 18 åriga dotter kommer ibland hem o är genomstressad av alla prov, läxor o arbetet med att lära småbarn att simma på kvällarna så att hon är blå under ögonen. Då brukar jag råda henne till att ta ett bad, äta något o sedan ta en sak i sänder. Det brukar hjälpa. Kramas brukar också hjälpa. Föresten såg jag din underbara Pernilla i en show i Ängelholm ikväll. Hon skiner som den stjärna hon är. Rolig o alltid sog själv. Kram till dig Christina o din fina familj
Tack Anette för din kommentar. Ja – Biancas berättelse om hur hon mår har visat sig vara en väckarklocka för andra, som är i samma situation. Som du säger: Det är bra att ta en sak i sänder. Mycket kärlek är det bästa receptet. Tack för de fina orden om Pernilla. Kram till dig också.
Vilken nyttig läsning, du både förklarar situationen och förmedlar budskap så bra. Jag, precis som Bianca körde på i hundratio men jag stannade aldrig upp och reflekterade utan ignorerade symtomen och nu, nästan 2 år senare är jag sjukskriven för utmattningssyndrom pga utsatt läge samt att det hela lett till panikångest. Jag önskar så att jag haft någon som du som stannat upp mig och gett samma omtanke som du ger nu för jag vet att det hade gjort skillnad om någon förklarat för mig att det är okej att inte alltid prestera på topp utan att man duger som man är även när man inte orkar annat än vara och andas.
Jag önskar också jag, som Bianca gör, stannat upp och reflekterat över hur jag mådde, inte ignorerat, innan jag kraschade totalt då kroppen och psyket inte orkade mer men det är något jag försöker se som en lärdom att ta med mig i framtiden och med detta i bagaget tror jag att jag kan hjälpa andra i samma utsatta läge.
Det viktigaste är att man låter det ta tid att återhämta sig, otroligt stressande men inget som går att skynda på.
Tack för fin läsning!
Kram
Alexandra