Mitt förra inlägg handlade ju om TACKSAMHET! Och i dag är jag tacksam över en sak:

Efter 14 dagars frånvaro av min DATOR – är den nu tillbaka – och jag kan återigen utföra med mitt arbete och sluta” lata mig” vid poolen t.ex.Datorn är alltså tillbaka –  med en ny hård-disk och nytt utseende och med nya funktioner, som jag nu måste lära mig att hantera. Jag måste installera mycket på nytt – vilket innebär att jag tillbringar mina dagar framför denna skärm, som innehåller allt som jag behöver för att kunna utföra mina olika arbeten:                                                                                                                            Min Nu Skin-Business, där jag har kontakt med hela min organisation – och med nya personer som visar intresse – via E-mail mestadels. Och när datorn kommer tillbaka – med hela min adressbok borta, där jag har alla mina kontakter, prydligt placerade i grupper, så att jag kan göra grupp-utskick – då blir man minst sagt frustrerad. Men – med hjälp av kunniga grabbar, (som jag är TACKSAM för att jag får hjälp av!) som förstår sig på det här med IT-teknik bättre än vad jag gör, så håller allt på att installeras på nytt – så nu fungerar SNART allt som vanligt igen. Dock innebär det att jag får en hel del arbete att organisera allt på nytt – t.ex. det enorma bildmaterial jag har, som just nu placerat sig litet huller om buller.                                                                                                              Och med mitt arbete med BOKEN!     Som ni – som följer min blogg – har förstått, så håller jag på att skriva mina memoarer – och vill ha med så mycket bilder som möjligt i denna bok. Så nu gäller det att organisera bilderna så att jag lätt hittar från det årtalet som jag just skriver om.

Till min hjälp i skrivandet har jag alla tidnings- urklipp som finns bevarade i album- samlade under alla år. Min pappa var den som började samla när min karriär startade – och jag är honom evigt TACKSAM för det arbetet, som jag har stor glädje av nu – när jag håller på och ”läser på om mig själv” för att minnas och uppleva allt igen, för att jag skall kunna berätta om mitt liv. Spännande är det – för det är mycket som ”jag glömt bort att jag kommer ihåg!”Far skötte också min beundrarpost, som var enorm på den tiden. Han sände  signerade foton – men jag svarade också själv på brev som var personligt ställda. När Far avled fortsatte jag att samla urklipp och det gör att jag nu har en enorm dokumentation, som tillsammans med mina dagboksanteckningar och reseskildringar från mina utlandsengagemang och filmfestivaler världen över, ger mig en skatt att ösa ur nu när jag skriver på min bok.

I dag delar jag med mig till er ett tidningsurklipp som är daterat 1968: Denna skildring av en min mamma-vecka skiljer sig inte så mycket från alla andra mammors vardag, märker jag nu när jag läser den:

Peter var 4 år, Niclas 2 år och Pernilla 3 månader, när intervjun gjordes:

Vecko-Revyn nr 24: Ur Christina Schollins mamma-dagbok:

Christina Schollin har uttryckligt sagt ifrån att hon är trött på att vara hemmafru och längtar efter att stå på scenen igen. Och visst har hon det jobbigt med stort hus och tre barn. Så här kan en vecka förlöpa I den röda Värmdövillan med äkta mannen Hans Wahlgren, Peter 4 år, Niclas 2 år och Pernilla 3 månader:

Måndag: Pernilla vaknade redan klockan fem. Gick upp som I sömnen och bytte på henne och ammade som vanligt I sängen. Samtidigt vaknade förstås Peter och Niclas! Niclas satt på magen på mig och körde bil I mitt hår. Det börjar bli en vana nu att ha tre ungar I sängen. Fast helst av allt skulle jag ju bara vilja sova. Skönt när hemhjälpen vaknar och tar hand om ungarna så att jag kan få somna om. Och Peter är så omtänksam om mig! Svarar I telefonen: “Nej, mamma sover, hon vill inte bli förstörd”! Det är inte lätt med konstiga ord när man är liten. – Regissören som skall göra “min” norska film ringde och kommer hit till Stockholm för att träffa mig I nästa vecka. Planerna börjar ta fast form nu. Vi skall filma på Irland, I Paris och I London.Filmen heter ” Hennes meget kunglige höghet”, där jag spelar en prinsessa som förälskar sig i en skådespelare: Toralv Maurstad.

Så här såg jag ut som ”Prinsessan”.

 I dag längtar jag efter något riktigt gott  till middag! Oxfilé?? Mums! Bara för att fira att våren har kommit. Men Hans skall man ju inte slösa oxfilé på. Hans älsklingsrätt är pölsa! När han har födelsedag och jag bjuder på fin middag får han alltid en karott med pölsa när vi andra äter “finare” mat. Måste ringa till Hemköp. Det börjar bli tomt I frysen nu. Och så får jag inte glömma glassen! Man skulle kunna fylla hela frysen med glass. Och ändå skulle det inte räcka för Peter och Niclas. Ibland är det besvärligt att man inte har närmare till affären. Men något pris skall man väl betala för att få bo mitt ute på landet. Vid havet!. Ska ställa ut Pernilla I solen I dag. Och ta ut trädgårdsmöblerna. (som borde målas!) Tänk om man själv skulle kunna få litet färg av de första vårstrålarna!

Tisdag: I dag hade Nicke svårt att sova middag. Var tvungen att sjunga “Här kommer kissekatten” och “Nu I ro slumra in” flera ganger för honom innan han ville somna. “Det är dumt att sova, mamma”, sa han. Undrar hur länge han kommer att behöva ha sin lilla blöjsnibb I handen för att somna.  Men det är ju vanligt med olika trygghetssymboler för barn, så jag oroar mig inte särskilt. – Var inne I stan och åt lunch med en teater- och filmdirektör för att diskutera höstplanerna. Det verkar bli bra, och jag längtar att få stå på scen igen. Men tank om det blir en långkörare som “Kaktusblomman”! Visst önskar man att det ska gå bra, men hur roligt det än är med succéer, så blir det nog litet tjatigt framåt 400:e gången! – MajBritt Dahlberg, min väninna I grannvillan, kom över och drack kaffe I trädgården. Hennes pojkar, Peter och Rolf, busar tillsammans med mina grabbar hela dagarna. Tänk, när de blir så stora att de går I skolan allihop! Ja, det är inte lång tid dit! Tror att jag skall ta cykeln och cykla till Gustavsberg (6 km, bra motion) och köpa färsk fisk. Ungarna älskar ju lustigt nog fisk. Rödspätta skall det vara. De blev nog ganska bortskämda med färsk fisk I Göteborg, när vi bodde där.- Borde spela litet piano I kväll. Schumann, “Persisk marknad”… börjar nästan glömma bort den. Det blir så sällan pianospel nu när Pernilla tar den mesta tiden.

Onsdag: Underbart vårväder! Hans klippte häckarna I dag! Jag har dåligt samvete för trädgården, som borde skötas. Tänka att jag inte begriper mig på trädgårdsskötsel. Förra året när jag skulle rensa ogräs I rabatten rensade jag bort alla violerna också. Sedan dess är jag portförbjuden I trädgården! – Pernilla fick sin andra trippelspruta I dag. Stackars liten, det gjorde lika ont I mig som I henne, när doktorn stack! Hon har I alla fall ökat fint. Väger 5360 gram nu. Mot 2620 när hon kom på julafton. Doktorn tycker att hon är en “riktigt fin liten docka”. Hon har börjat jollra och har just upptckt hur kul det är att söta små händer att titta på. – Har bjudit några vänner I kväll. Ovanligt tursamt att alla kunde komma loss. Jan (Malmsjö) har inte varit här på länge. Kul att Lasse (Lind) och Elisabeth också kommer, även om det inte bli förrän Lasse har spelat “Kaktusblomman”. Tänker bjuda på min berömda drömskinka. Börjar bli riktigt känd för den nu.

Torsdag: I natt fick jag gå upp flera gånger för Pernillas skull. Hon hade kanske en eftersläng av tremånaderskoliken. Trodde att jag skulle få sova länge på morgonen, men så började de banka I nybygget redan vid 7-tiden, så det var lögn att somna om. Men det ska bli skönt när det är färdigt och vi blir 4 rum rikare. Och bastu! Tänk så underbart! Pojkarna behöver så väl ett lekrum. Om tre veckor skall det vara klart, säger de.  Det blir lagom till Pernillas dop och min pappas 80-årsdag, som vi skall fira samma dag, den 12e Maj. Det blir kul, eftersom jag döptes på hans 50-årsdag. – Hans tog med sig Peter på genrepet av en barnpjäs. Peter var verkligen lycklig. Han älskar teater – mer än sina föräldrar nästan. Det kan bara bli en skådespelare av den pojken. Han spelar och improviserar så fort han kommer åt – Hans har tenniskväll. Tränar för Lagnömästerskapen I sommar! Jag är ensam hemma och skall sticka färdig Nickes tröja och kanske hinna läsa ut Eva Dahlbecks senaste bok.

FREDAG: Tog nattåget ner till Göteborg. Pernilla var enda barnet som fick följa med den här gången.Hon låg så snällt och sov vid mina fötter. Tror hon gillar att åka tåg. – Tur att jag fick tid hos Hans Tranberg – Göteborgs Alexander. En av de duktigaste hårfrisörer jag vet. Han  satte upp mitt hår I en fantastisk lockkreation. Ammade Pernilla I torkhuven. Jättepraktiskt. På eftermiddagen var Hans och jag mannekänger på Park Avenue. Vi visade pälsar, spexade och hade roligt. Finalen var bäst: Jag I vit minkpäls (om man ändå hade en sådan!) och Pernilla I en liten vit minkcape. Fast egentligen var jag hemskt nervös. Tycker det är svårt att plätsligt uppträda som mig själv. Det är så mycket skönare att gömma sig bakom en roll. Hans var rolig – visade minkflugor (det var ursnyggt) och satte t.o.m,. flugorna som mustascher på mig! Jag tror visningen blev succé!

 Så här såg vi ut på visningen!

    – På kvällen var vi på premiär på Göteborgs stadsteater. Jag bruakr alltid se allt jag kommer åt när jag är ute och reser. Det är så stimulerande att se teater I andra städer eller länder. Göteborgsföreställningar missar jag sällan! Vilket fint ensemblespel de har!

LÖRDAG: Kom hem från Göteborg. Tänk att man kan längta så efter sina barn efter bara en dags bortovaro. Niclas fick jag en jättekram och en blöt puss av, men Peter, som är en liten tuffing, sa med en suck när jag ville ha en puss av honom också: “Kvinnor är det värsta jag vet!” – Det hände en liten olycka I dag. Stackars Peter ramlade och slog upp ett jack I hakan. Vi fick fara till doktorn och sy. Peter var verkligen modig och dudktig. Trots sprutan och allt. Men vi hade talat om för honom precis hur det skulle gå till. Tror att det är bäst att alltid vara uppriktig mot barnen. Så att de inte får en förljugen inställning till saker och ting. – Vi skall ha en “myskväll” I kväll. Ungarna älskar det! De får vara uppe litet längre än vanligt, vi dukar fram något gott, tänder ljus och har  det litet extra trevligt. Och så skall vi se våra nya smalfilmer. – Våra improviserade filmvisningar är det roligaste Peter och Nicke vet. Eller när de får se mamma eller pappa på TV. För resten börjar Peter bli riktigt duktig med sin egen lilla färgkamera. Tar bra bilder, som han sätter in I sitt eget album och stolt visar för omvärlden.

SÖNDAG: Det känns fridullt när arbetarna inte hamrar och spikar I nybygget! Man hör bara fåglarna och vinden här ute. Annika, hemhjälpen, är ledig I dag och jag har hela huset själv. Men det går bra, för Hans är ruskigt hjälpsam. – I väg till Barnmaskeradenpå Gamlingen. Jättelyckat! Peter var troll och Niclas cowboy. Pernilla var med och sov som en stock så länge den öronbedövande jazzorkestern spelade, men så fort orkestern gjorde uppehåll började hon gallskrika. Hon är en härlig liten prick! Peter hade jättekul med Monica Nielsens och Adams Petra. – I kväll ska ungarna få se TV-pjäsen jag medverkar i. Men sedan skall allihop gå och lägga sig. För det har varit en händelserik vecka här ute I vårt röda hus vid havet.

_____________________________________________________________________

Nu är vi tillbaka till år 2014 och här får ni 5 dagars affirmationen från Louise L. Hay:

15/1: I have the power to create all that I wish with my mind and my thoughts.

16/1: My love and acceptance of others creates lasting friendships.

17/1: My work environment is a peaceful haven. I put love in every corner, and it lovingly responds with warmth and comfort.

18/1: I am perfect, whole, and complete just as I am. I love me.

19/1: I have perfect faith in the Universe and its ability to support my every need. 

Dagens visdomord: