20131960

I går – på Stallfåglarnas kräft-fest uppträdde Umberto Marcato. Det var 53 år sedan vi träffades! År 1960 arbetade vi tillsammans för en foto-roman för en tidning som hette ”Hela världen”. Det handlade om Kärlek, Romantik, Spänning. Romanen hette: ”Bröderna på Ranstaholm”.

Egentligen så minns jag inte mycket av själva foto-jobbet, men när jag nu letar i mitt foto-arkiv så friskar jag upp minnet med desa bilder.

Texten till denna bild: ”Anne, jag måste få det sagt” sade han. ”Jag älskar dig så oändligt!”

”I nästa ögonblick kände hon hans läppar mot sina, mot ögonlocken, överallt där han rimligen kom åt. Anne drog sig ifrån honom och skrattade osäkert ….. ”

”Adjö, min lilla förtjusande fästmö”, sade han, ”du har gjort mig mycket lycklig.”

Bildtext: ”Hans läppar var alldeles intill hennes, hon kände hans nakna hud mot sin axel. Dyningarnas fjärran brus nådde dem i en sövande evig upprepning …..

Jag minns att jag försökte få Umberto att agera framför kameran, som om han var förälskad i mig; (Jag hade ju litet mer kamera-vana än han!) Allt för konsten!!!! Och jag minns också att jag lyckade ganska bra, för det fanns en spänning mellan oss – även när inte kameran var där! Allt var , trots allt, mycket oskyldigt! OBS! Vi var båda upptagna på annat håll – och nu är det ju bara ett vackert minne!                                                                                                                   Umberto – som inte hade en aning om att jag var där på kvällen – blev ordentligt överraskad och rörd av att se mig! Efter 53 år!!!!!

Det blev nästan som i en roman: ”Är det verkligen du!” – ”Jag har tänkt så mycket på dig under alla dessa år!”

 1960

Bildtext: ”Om jag kysste dig nu, vad skulle det betyda för dig?” frågade Bo. Han var blek och ögonen brann av en sorts mörk eld.” 2013!

Umberto! So good to see you again! I will always be your friend!

Dagens visdomsord:

På detta vackra ställe med denna underbara sjötomt var vi bjudna på lunch under gårdagen.

Värden hälsar gästerna välkomna och skyndar sedan in för att hjälpa värdinnan med maten i köket.

Jag tog mig en promenad till sjön för att inspektera ägorna.

Och kikade in i det vackra vita lilla lusthuset

Med denna fantastiska utsikt över vattnet

Träffade kära väninnan Jill bland andra gästerna.

Fick gå husesyn i detta vackra hus, som är så oerhört smakfullt inrett med vackra detaljer. Jag, som älskar heminredning och gärna skulle vilja göra om hemma – och måla vitt, vitt och fräscht, fick många fina tips.

Detta vackra ställe är snart till salu – och vore det inte så att vi redan bor så bra som vi bor, så skulle jag absolut vara spekulant. Ett helt underbart hus på en underbar tomt!

 Jag  passade på att se att hatten satt som den skulle.

 Lunchen: Inkokt lax med smarriga såser intogs med trevligt bords-sällskap.

Efter middagen spelades det krocket och kubb. 

Kvällen avslutades med ost och vin i lusthuset. Här kommer Hans med vinet.

Tack till kära vännerna Maggie och Hinke för en fantastisk dag i ert vackra hus, för er gästfrihet – och för att vi alltid har så trevligt tillsammans!

 säger Christina och Hans.

   Dagens Visdomsord!                                                (går att köpa i web-shopen: ”Christinas Bod”.)

 Vår fina dansbana på Lagnö, som är byggd runt en tall fick trevligt besök i går! Det är inte ofta den används numera, tyvärr.  Förr var det tradition att alla samlades på midsommaraftons-kvällen för att dansa till levande musik. Leif Kronlund och hans band har t.ex. spelat upp till dans några gånger. Men sedan några år har dansbanan stått tom och öde. Därför var det extra glädjande att vi i går – en underbart solig och varm dag – fick lyssna på två underhållande herrar i ett OLROG-program: ”I de saligas kvarter”.

.  Vi fick stifta bekantskap med kända och okända melodier av Ulf Peder Olrog . Det var hans son: Bengt Peder Olrog och gitarristen Hans Arnbom som framförde hans visor – och det var tydligt och klart att större delen av publiken kunde sjunga med i många av låtarna.

 Publiken samlades både på och utanför dansbanan – och bestod av både äldre och yngre (uppe på berget) förtjusta åhörare.

 I pausen blev det ”Bullfest, bullfest, hela dan”, när Delselius bjöd på smarriga bullar! Tack till Britta för ett fint initiativ.

 Ett stort TACK till Bengt och Hans för ett jättefint program. Nu hoppas vi på att dansbanan skall kunna användas mera och att vi kan få hit andra artister som underhåller oss. Tentakler är redan utlagda!

 På vägen hem passar man alltid på att beundra utsikten på Dansbane-berget medan man sakta vandrar hemåt    I vårt fall – vidare till kräftskiva hos våra grannar. Årets första kräftor för oss!

Bordet var vackert dukat med denna vidunderliga utsikt utanför fönstret!

Dagens visdomsord: