Tillbakablicks-torsdag: Varsågoda – här är några bilder från förr. Jag skriver sedan länge på mina memoarer – och lägger in bilder från den tiden jag skriver om. Jag har ett enormt material att ösa ur, både vad det gäller foton, tidningsurklipp och egna dagboksanteckningar och reseskildringar från alla utlandsresor till filmfestivaler runt om i världen. Jag håller alltså just nu på att ”läsa på om mig själv” – och det är mycket som jag ”glömt bort att jag kommer ihåg” (ett citat jag lånat från min man Hans). Nu får ni ta del av valda delar – och just nu alltså – Året 1967.
Året började med att vi fortsatte spela komedin: ”Kaktusblomman” på Vasa-teatern, som gick för utsålda hus sedan premiären i Sept. 1966.
En härlig ensemble med Sven Lindberg, Maj-Britt Nilsson och Lars Lind och jag.
______________________________________________________
Tidningarna skrev om ”Den nya Christina”. -”Se vad som hänt med Christina Schollin. Den ljuvt änglalika kan också var tuff och ärtig!”
Och Vecko-Revyn visade detta omslag:
med foton tagna av Björn Larsson:
Expressen slog till med en dubbel-sida: ”En ny Schollin: Christina Schollins två sidor: Den ljuva och den tuffa.”
Och SE ståtade med detta omslag:
Utdrag ur texten i SE:
Nej, ni ser inte fel – DET ÄR Christina Schollin! Här kommer en annan! Det är som bekant marigt att göra karriär inom film och teater. Sätten är många. Det finns begåvade men hopplösa fall, flickor som kvittrar sej igenom femton år av biroller på Dramaten utan att få så mycket som en notis i Bildjornalen. Det finns flickor som blir världs-stjärnor genom att dansa med kronprinsen… Det finns flickor som åker till Cannes och blottar bröstifikationerna för en aldrig tröttnande fotografkår. Få får en filmchans. Sen finns det Christina Schollin, i dag tio år som skådespelerska efter att ha gjort en snabb-karriär som går till svensk showbusinesshistoria. Stora dramatiska roller redan som förstaårselev på Dramaten och sedan braksuccé-roller i världsfilmer som ”Änglar, finns dom?” och ”Käre John”. ….. .. Hur har hon burit sig åt? …… Fru Schollin: Allt kan jag tacka Alf Sjöberg och en vansinnig tur….. jag har tagit rollerna som dom har kommit. Det är bara att sova åtta timmar om dygnet och hänga medÄndå säger folk att nu måste det väl hända något med Christina Schollin. Det ungflickssöta, det prästkrageljuva, det blåvingenätta är nog näpet och bra,men en flicka som är sund och präktig som Spara i Lyckoslanten blir väl litet tråkigt i längden. …. Finns det en annan Christina att locka fram? En vampigare, en styggare? En Christina med nu-ska-ni-få-se-på-fan i kroppen? O ja! Vad säjs t.ex. om bilderna här: kanske inte vad Alf Sjöberg har tänkt sej, men i alla fall ….
___________________________________________________
Jag tyckte det var kul att posera för kameran med litet andra bilder än som vanligen togs på mig. Och när det var den fantastiskt trevliga fotografen Bengt Malmqvist, som väl är den fotograf som tagit de flesta bilder på mig genom åren, så var det lätt och skojigt!
Här är fler, som togs vid samma foto-tillfälle.
I maj – Juli gjorde jag två filmer: ”Elsk din neste” en dansk film.
Jag fick här spela med Danmarks stora komiker-stjärna: Dirch Passer!
Här med den tyske skådespelaren: Walter Giller.
_________________________________________________________________________
I Sverige filmade jag: ”Tofflan”. 
Med Lars Lind och Gunnar Björnstrand.
Filminspelningen drog ut på tiden och i Juli månad filmade vi bad-scener i Hovs Hallar. Jag minns att jag sprang omkring på klipporna med en handduk framför magen, för att det inte skulle synas att jag väntade barn. Vårt tredje!
____________________________________________________________
Det finns mycket mer, som hände året 1967 – men det får vänta tills nästa torsdag, då jag fortsätter jag med mina tillbaka-blickar och hoppas att ni – mina kära blogg-läsare, finner det intressant.
Dagens visdomsord:
