Kajsa – min älskade lilla storasyster har nu fått ”gå vidare”, som var hennes högsta önskan sedan en tid tillbaka. Hon somnade in lugnt och stilla i sitt hem med sina två barn hos sig. Jag fanns med vid hennes sida i mina tankar och jag är så glad över att hon fick ett så värdigt och fint avslut på sitt 87-åriga liv. Och att hon nu – som hon var övertygad om – får träffa sin familj, som gått före. Vi var 6 syskon – och jag är nu den som finns kvar. Jag är sladdbarn, så Kajsa, som var näst yngst var 12 år äldre än jag.

Kajsa växte upp med 4 äldre bröder – och det kan inte ha varit lätt alla gånger.

Så här såg syskonskaran ut – några år innan jag kom till världen. Kajsa var omåttligt stolt över sina bröder – men fick ju inte vara med i deras ”grabbvärld”

så när jag föddes fick Kajsa en levande docka att leka med och sköta om.

Mor var småskollärarinna – och Kajsa gick i hennes fotspår och utbildade sig till småskollärarinna.

Kajsa var som en extra-mamma för mig – och var t.ex. den som såg till att jag fick pröva till Radiotjänsts flick-kör när jag var 11 år. Hon – liksom den övriga familjen har alltid stöttat mig och glatts över mina framgångar.

Vi hade en mycket fin sammanhållning i ”Schollinska familjen” och jag tror att det är det som gjort att jag själv -när vi bildade familj, Hans och jag, var så oerhört mån om vår sammanhållning. Och det är med glädje och stolthet jag märker hur det gått i arv till våra barn.

När jag tog realexamen var Kajsa naturligtvis där med ballonger och blommor!

Och jag var naturligtvis tärna på hennes bröllop (med vår brorsdotter Eva, som brudnäbb.)

Så här såg syskonskaran ut tillsammans med Mor några år senare.

Denna gamla vers har jag satt upp tillsammans med familjebilder på en ”foto-vägg”:

VI ÄRO GRENAR AV EN STAM  VI ÄRO SYSKON KÄRA

SÅ LÅT OSS GÅ FÖRENTA FRAM I ENDRÄKT OCH I LÄRA

BEVARA OSS FÖR SPLIT OCH KIV

OCH LÅT OSS I VÅRT HELA LIV VARANDRAS SORGER BÄRA.

Kajsa var också en självskriven gäst på mina ” Fruntimmersfester”, som jag anordnar varje år den 24:e Juli i Fruntimmersveckan. Vi kommer att sakna henne så när hon inte längre finns med oss!

Sista bilden på oss två tillsammans togs på hennes 87-årsdag den 9;e Augusti.

Då togs också denna bild med barn, barnbarn och barnbarnsbarn.

Hon var då märkt av sin sjukdom och vi visste inte då att det skulle vara sista gången vi sågs. Men hon har alltid haft sitt goda humör och när vi talade med varandra i telefonen, så sent som dagarna innan hon avled, så skojade hon och talade om hur bra hon hade det och att alla som skötte henne var så snälla. Men hon var ”redo” och färdig att ”gå vidare”.

Så – vila i frid – lilla storasyster. Och tack för allt du betytt för mig under hela mitt liv! Må Änglaskaror vagga dig till ro!