Kajsa – min älskade lilla storasyster har nu fått ”gå vidare”, som var hennes högsta önskan sedan en tid tillbaka. Hon somnade in lugnt och stilla i sitt hem med sina två barn hos sig. Jag fanns med vid hennes sida i mina tankar och jag är så glad över att hon fick ett så värdigt och fint avslut på sitt 87-åriga liv. Och att hon nu – som hon var övertygad om – får träffa sin familj, som gått före. Vi var 6 syskon – och jag är nu den som finns kvar. Jag är sladdbarn, så Kajsa, som var näst yngst var 12 år äldre än jag.
Kajsa växte upp med 4 äldre bröder – och det kan inte ha varit lätt alla gånger.
Så här såg syskonskaran ut – några år innan jag kom till världen. Kajsa var omåttligt stolt över sina bröder – men fick ju inte vara med i deras ”grabbvärld”
så när jag föddes fick Kajsa en levande docka att leka med och sköta om.
Mor var småskollärarinna – och Kajsa gick i hennes fotspår och utbildade sig till småskollärarinna.
Kajsa var som en extra-mamma för mig – och var t.ex. den som såg till att jag fick pröva till Radiotjänsts flick-kör när jag var 11 år. Hon – liksom den övriga familjen har alltid stöttat mig och glatts över mina framgångar.
Vi hade en mycket fin sammanhållning i ”Schollinska familjen” och jag tror att det är det som gjort att jag själv -när vi bildade familj, Hans och jag, var så oerhört mån om vår sammanhållning. Och det är med glädje och stolthet jag märker hur det gått i arv till våra barn.
När jag tog realexamen var Kajsa naturligtvis där med ballonger och blommor!
Och jag var naturligtvis tärna på hennes bröllop (med vår brorsdotter Eva, som brudnäbb.)
Så här såg syskonskaran ut tillsammans med Mor några år senare.
Denna gamla vers har jag satt upp tillsammans med familjebilder på en ”foto-vägg”:
VI ÄRO GRENAR AV EN STAM VI ÄRO SYSKON KÄRA
SÅ LÅT OSS GÅ FÖRENTA FRAM I ENDRÄKT OCH I LÄRA
BEVARA OSS FÖR SPLIT OCH KIV
OCH LÅT OSS I VÅRT HELA LIV VARANDRAS SORGER BÄRA.
Kajsa var också en självskriven gäst på mina ” Fruntimmersfester”, som jag anordnar varje år den 24:e Juli i Fruntimmersveckan. Vi kommer att sakna henne så när hon inte längre finns med oss!
Sista bilden på oss två tillsammans togs på hennes 87-årsdag den 9;e Augusti. 
Då togs också denna bild med barn, barnbarn och barnbarnsbarn.
Hon var då märkt av sin sjukdom och vi visste inte då att det skulle vara sista gången vi sågs. Men hon har alltid haft sitt goda humör och när vi talade med varandra i telefonen, så sent som dagarna innan hon avled, så skojade hon och talade om hur bra hon hade det och att alla som skötte henne var så snälla. Men hon var ”redo” och färdig att ”gå vidare”.
Så – vila i frid – lilla storasyster. Och tack för allt du betytt för mig under hela mitt liv! Må Änglaskaror vagga dig till ro!
Så fint och personligt du visar oss läsare ♥
R.I.P din storasyster ♥
Tack. Det känns fint att få dela tankar och foton så här!
Tack fina Christina! Har en fråga? Min mamma var tillsammans med din bror Hans o har några foton som jag skulle vilja skicka till dig?
Med vänliga hälsningar
Iréne Wiberg
Hej Irene. Åh – det låter spännande! Du får gärna sända foton till mig:
Christina Schollin
Skutviksvägen 14
13432 Gustvsberg
Tack!
Va fint skrivit och vilka vackra bilder. Väldigt rörande, nu rinner mina tårar.
Sov så gott Kajsa. Vila i frid.
Tack Maria. Ja, nu har hon fått frid!
Åh så fint skrivet. Jag sitter här med tårar i ögonen. Känner såväl igen mig. Min morfar dog i juli förra året och min farmor dog i januari i år. Dom fattas mig och jag saknar dom så <3
Tack Marie. Ja, det är verkligen ett så fint uttryck: ”Hon fattas mig!”
Första gången jag tittar in i din blogg och jag blir så berörd av ditt vackra inlägg om din fina syster! Det blir ett extra skimmer över livet när man hör att någon är klar med det och får sluta det med, sina barn vid sin sida! Att känna att livet räckt till det man velat och vara nöjd med att få somna in, det måste vara frid.
M.E
Ja, visst är det underbart att veta att hon ”var redo” och förberedd och fick ett så värdigt avslut på sitt liv!
Så fint, tack Christina, för att du ville dela med dig. Många änglaljus och värme till dig och din fina familj.
Tack Anitha! Ängla-ljus behöver vi alla!
Så fint, Christina. Så fint…
Tack!
Kära christina!
Oh fint skrivet och jag blev så rörd det är det vackraste du skrivit, jag har en
del gamla reportaget med dig och din familj (som jag samlar på Pernilla)
Nu är din lilla storasyster katja uppe i himmel och njuter tillsammans med
änglarna vila i frid fina katja ( jag tycker hon såg så fräsch och ung ut ) det glädjer mig att Pernilla och Theo hann träffat katja må vila finaste katja kram Malin
Hej Malin! Så trevligt att du hittat min blogg också! Må Bra! Lev Väl!
Tack Christina för att du delar med dig av fantastisk bilder och minnen av din fina familj. Vilken bildkavalkad! Sorgen blir ju något lättare att bära när man vet att den döda kände sig färdig med livet och ville gå vidare. Man känner så otroligt mycket tacksamhet för allt som varit. Kram
Tack Anna! Ja, det kändes fint att få göra denna dokumentation om min enda syster. Som en tacksamhets-gest!
Tänker på dig och din fam. Vad fint skrivet och fina bider,
Min älskade mamma gich bort 2008 och jag saknar och tänker på henne varje dag.
Jag undrar, hur gammal var din mamma när hon fick dig eftersom du föddes senare än dina syskon.
Trevlig helg/Karin
(bilder.)
Karin! Tack! Min Mamma var 42 år när jag föddes, som barn nr 6. Min syster, som var näst yngst var 12 år äldre än jag.
Gud så vackert skrivet! Massor av kramar och tankar går till dig och din familj
Tack Fia!
Fina Christina, beklagar sorgen så mycket. Så vackert du skrivit om din kära storasyster och fina bilder du delar med dig av. Tårarna rinner massa. Så fint att hon fick ett värdigt slut och somnade in lugnt i sitt hem med de närmaste. Det betyder mycket.
Man se nästan på henne att hon är en sån där glad själ som var nöjd med livet. Hon påminner om min fina mormor som gick vidare för 2 år sen. Jag saknar henne så.
Jag blir alltid lika berörd när jag hör om eran sammanhållning i familjen. Har jag förstått detta på Pernillas blogg, verkligen fint och viktigt. Själv önskar jag att jag hade det så men man har vant sig vid ensamheten nu när det gäller familjen. Det går det med. Jag ska inte klaga.
Till Kajsa; Vila i frid fina du
Hoppas du har det bra med dina nära nu där långt bort nånstans i nagalia land.
” En ÄNGEL flög förbi mot himmelen så fri men hon lämnade sitt leende på vår jord…..”
Kramar Sandra
Sandra. Tack för dina fina ord! Nu är himlen en Ängel rikare!!!!
Mina tankar är med dig <3
Tack Irene. Så fint att du läser min blogg!
Tack för din fina beskrivning av din syster. Vi är glada att vi fick lära känna henne, som mormor till vår sonhustru Frida. kramar
Tack Kerstin! Så trevligt att ha dig som blogg-vän! Hälsa Frida och familjen! Kajsa var så stolt över sina barn och barnbarn!
En fin berättelse Christina. Måste kännas skönt att få skriva om er fina relation.
Påminner mig mycket om mitt förhållande till min storasyster Eva, 10 år äldre än jag, som gick bort 2008, bara 72 år gammal. Hon var som en andramamma till mig, när jag växte upp. Jag beundrade henne oerhört, smart, vacker och orädd. På senare år blev vi mer ”jämnåriga” och umgicks nästan dagligen. Jag var med henne på alla läkarundersökningar, cellgiftsbehandlingar mm. Men hon hann dö, innan jag kommit hem från en resa Thailand. Jag saknar henne varje dag.
Rigmor! Tack – ja då vet ju du hur det känns – att förlora en älskad syster! Tag hand om dig! Må Bra! Lev Väl!
Ja, Christina, det var väldigt fint och levande berättat för oss. Tack för att vi fick följa din familj en bit på vägen.
Varma tankar,
Stella
Stella! Tack! Trevligt att du hittat min blogg. Jag hör av mig till dig. Kram. Christina.
Tack för de fina berättelserna du delade med dig om din familj. Var rädd om dig
Tack Anne. Må Bra! Lev Väl! Kram. Christina.
Tänker på dig fina Christina!
Tack Ellenor!
Hej!! Beklagar sorgen…vad fint skrivet och vilka fina foton. Tack för att du delar med dig och hoppas nu din syster får träffa sin son däruppe i himlen…
Hej Linda. Tack för ditt inlägg. Ja, vi får hoppas att hon får det som hon vill!
När jag gick simskola på sent 60-tal sas det att simlärarinnan var din syster, kan det stämma?
I överigt ett fint och rörande inlägg om din syster och dej, tycker mej känna igen henne på bilderna men det var rätt länge sen så….
// Peter
Hej Christina, kollade på fotot där Kajsa gifter sig, du står bredvid, de jag tycker ser knepigt ut är att de ser ut som dina fötter/skor är bakvända, måste vara en synvilla. Har sett serien Wahlgrens värld som sändes, även gamla långfilmer du varit med i, hoppas du får en fin höst med din familj Kramiss
Hej Yvonne.
Ja – om man tittar noga så ser det kanske så ut. Men jag lovar – jag hade skorna precis som vanligt. Hahaha!!!!
Ha en fin höst själv.
Hej Christina,
Din pappa och Benjamin är så lika, samma snälla ögon.
Åh – det har jag aldrig tänkt på! Men – så fint!