ALICE BABS HAR FÅTT GÅ VIDARE! HON FÖRBLIR FÖR ALLTID I VÅRA HJÄRTAN!
Här är ett utdrag från Aftonbladet i dag om Alice Babs:
Rösten – en del av alla svenskars självbild
Fylld av skönhet och behag men saknade svärta
-
Swing it magistern hade premiär 1940 just som Sverige gick in i krigsårens isolering, och den käcka, ständigt leende flickan med den sällsynt rena, klockklara och mycket karakteristiska stämman blev snabbt en älskad ljusglimt under de mörka åren. Vid sidan av Ulla Billquists, Jussi Björlings och Per AlbinHanssons röster skapar hennes sopran en ljudbild, som är nödvändig att ha i det inre örat, när man vill försöka föreställa sig den tidens Sverige.
Alice Babs popularitet fortsatte oförminskat efter kriget. Hon blev den första vokala artist, vars röst de flesta svenskar som växte upp under fyrtio- och femtiotalen kom i kontakt med. Men hon var en mycket ambitiös artist som inte slog sig till ro med de enklare sånger och barnvisor som gjort henne så populär. Hon drogs tidigt till jazzens stilar och uttryck, och tillsammans med två högprofessionella musiker som Svend Asmussen och Ulrik Neumann bildade hon vid slutet av femtiotalet trion SweDanes. De skapade tillsammans ett slags musikaliskt sofistikerad underhållningsmusik av närmast unik elegans.
Hennes långvariga samarbete med Duke Ellington gav henne också stort internationellt anseende, men hennes tekniskt så skickliga jazzsång accentuerade hennes begränsningar som artist. Hennes röst var fylld av skönhet och behag men saknade alldeles svärta.
Den hade inga färger för livets mörkare dimensioner, och som jazzsångerska kan man kanske karakterisera henne som ett slags absolut motpol till en Billie Holiday. Mer lycka hade hon egentligen, när hon i sin ständiga ambition att utvidga sin repertoar sökte sig till äldre tider och den rika elisabethanska sångskatten.
Under alla omständigheter är den omisskännliga klangen av Alice Babs röst en självklar del av alla svenskars kulturella självbild. (Aftonbladet)
Jag har haft den stora glädjen att ha medverkat tillsammans med Alice i olika program på TV och i Radio. Jag minns naturligtvis mest – när jag som 18-åring filmdebuterade i en film som hette: ”Swing it fröken”. Där gjorde Alice Babs en skolfröken och jag och Gösta Ekman (som också filmdebuterade) var elever i hennes klass.
Gösta Ekman gav mig min första filmkyss!
Själv skrev jag så här i min ”Film- och Teater-bok”, när jag sett filmen: ”Kommer jag någonsin att bli skådespelerska efter det här?”
Alice sjöng flera låtar i filmen, även tillsammans med klassen (där jag var en elev), men jag har inte hittat någon av låtarna på youtube. Men den här är ju den klassiska ur hennes film: ”Swing it, magistern”.
VILA I FRID – KÄRA ALICE! VI GLÖMMER DIG ALDRIG!
_____________________________________________________________
Louise L Hay – affirmationer:
Så sorgligt att Alice Babs är borta – det glesnar i leden. Jag minns hennes filmer när de visades i tv på 70-talet. Fast jag knappt var tonåring gillade jag dem. ”En trallande jänta” och ”Swing it magistern”. Underbara filmer. Den du skriver om vet jag inte om jag sett. Hade förmodligen tyckt om den också. Ibland kan jag sakna de där banala filmerna…som motvikt till det som finns i dag. Tänker ibland också att jag är född i fel tid.
Tänk så många fantastiska människor du fått/får träffa i ditt yrke som skådespelare!
Kram Maggie
Tack Maggie för ditt inlägg. Ja – för mig är det fantastiskt att minnas tillbaka och berätta om de fantastiska människor som jag fått träffa i mitt yrke som skådespelerska. Det är så många som inte finns längre – som du säger – det glesnar i leden!