20131960

I går – på Stallfåglarnas kräft-fest uppträdde Umberto Marcato. Det var 53 år sedan vi träffades! År 1960 arbetade vi tillsammans för en foto-roman för en tidning som hette ”Hela världen”. Det handlade om Kärlek, Romantik, Spänning. Romanen hette: ”Bröderna på Ranstaholm”.

Egentligen så minns jag inte mycket av själva foto-jobbet, men när jag nu letar i mitt foto-arkiv så friskar jag upp minnet med desa bilder.

Texten till denna bild: ”Anne, jag måste få det sagt” sade han. ”Jag älskar dig så oändligt!”

”I nästa ögonblick kände hon hans läppar mot sina, mot ögonlocken, överallt där han rimligen kom åt. Anne drog sig ifrån honom och skrattade osäkert ….. ”

”Adjö, min lilla förtjusande fästmö”, sade han, ”du har gjort mig mycket lycklig.”

Bildtext: ”Hans läppar var alldeles intill hennes, hon kände hans nakna hud mot sin axel. Dyningarnas fjärran brus nådde dem i en sövande evig upprepning …..

Jag minns att jag försökte få Umberto att agera framför kameran, som om han var förälskad i mig; (Jag hade ju litet mer kamera-vana än han!) Allt för konsten!!!! Och jag minns också att jag lyckade ganska bra, för det fanns en spänning mellan oss – även när inte kameran var där! Allt var , trots allt, mycket oskyldigt! OBS! Vi var båda upptagna på annat håll – och nu är det ju bara ett vackert minne!                                                                                                                   Umberto – som inte hade en aning om att jag var där på kvällen – blev ordentligt överraskad och rörd av att se mig! Efter 53 år!!!!!

Det blev nästan som i en roman: ”Är det verkligen du!” – ”Jag har tänkt så mycket på dig under alla dessa år!”

 1960

Bildtext: ”Om jag kysste dig nu, vad skulle det betyda för dig?” frågade Bo. Han var blek och ögonen brann av en sorts mörk eld.” 2013!

Umberto! So good to see you again! I will always be your friend!

Dagens visdomsord: