Kära bloggläsare! Nu blir ni de första som får ta del av mina minnesbilder, som jag håller på att samla inför den kommande boken om Mitt Liv! Det är fascinerande att återuppleva sitt liv, som jag gör, via tidnings-urklipp, intervjuer och fotografier! ”Jag läser på om mig själv”, som jag uttrycker det. Så varsågoda – ett litet smakprov – mera kan ni läsa, när boken kommit ut.
Kommentera gärna här på bloggen – alltid roligt med ”feed-back”!
1971 var året då min amerikanska filmen: ”Song of Norway” slog alla rekord i publiktillströmning – utomlands! Här hemma i Sverige var det inte någon större succé. Jag var i alla fall glad över att regissören Andrew Stone skrev en huvudroll direkt för mig i hans nästa film:
I väntan på att få filma utomlands hade jag fullt upp här hemma; ”Vill så gärna tro” (se inlägget 1970 – Minnesbilder) färdig-filmades, hade premiär – och visades på Filmfestivalen i Cannes.
Filmfestivalen i Cannes:Fotograferna i Cannes är som tokiga för att få fotografera flickorna – gärna topless på croisetten. Mig fick dom inte till det – så här kunde jag gå med på att fotograferas ändå:
Och när vi anlände till Festivalpalatset såg vi ut så här:
____________________________________________________________________________
Niclas, 5 år gammal, hade en stor roll i filmen – som min son (vad annars!)
Det var en fin tid vi fick tillsammans, Nicke och jag, när vi filmade. Kvalitets-tid då det bara var han och jag. Det var viktigt för oss båda, eftersom Nicke, som mellanbarn, kanske ofta kom litet i kläm mellan storebror Peter och lillasyster Pernilla. Eftersom jag hade varit utomlands och filmat och rest mycket under föregående år,(och alltid längtade hem till barnen) njöt jag av att kunna jobba på hemmaplan – och t.o.m. tillsammans med ett av mina barn! Dessutom visade det sig att Nicke hade en obestridlig talang och blev snabbt allas favorit!
När filmen hade premiär i september 1971 skrev tidningarna:
Min lille kille gjorde succé – vilket gladde mitt Modershjärta!
_____________________________________________________________________________
För TV-teatern spelade jag ”Leka med elden” – min allra första Strindberg-pjäs: Med Lars-Erik Berenett och Hans Ernback:
_____________________________________________________________________________
1971 var också året, då jag spelade in en skiva: ”Mest på skoj!”
Vill ni höra mig sjunga: ”Daydream” ur filmen ”Vill så gärna tro” tillsammans med Johnny Nash: Se föregående inlägg: 1971 – Johnny Nash.
Jag har alltid hållit i gång med gymnastik – och här fick Husmodern komma ut och fotografera medan jag ympade tillsammans med mina grann-väninnor.
____________________________________________________________________________
Att bli omslagsflicka utanpå tidningen MAD – var coollt!!!!
_____________________________________________________________________________
Stor sensation blev det när det avslöjades att jag skulle bli Utvikningsflicka! Själv tvekade jag först – men eftersom det är vanligt i USA att filmstjärnor viker ut sig i Playboy, så tyckte jag att jag väl också kunde göra det. Övriga tillfrågade svenskor var: Siw Malmqvist, Grynet Molvig, Lill Lindfors, Monica Ekman och Margareta Sjödin.
Jag blev Utvikningsflicka i Fib Aktuellt! Bilderna var inte mer avslöjande än så här: Och texten!:
Sorry grabbar – mer än så här avslöjade jag inte!
Och jag lovade: Det var en engångsföreteelse!
_____________________________________________________________________________
I September var det dags för premiär på Vasa-teatern med ”Hur andra älskar”.
Vilken kanon-ensemble – och Åh, vad roligt vi hade!!!!
_____________________________________________________________________________
Den ärliga julbilden på familjen såg ut så här:
Dagens Louise L Hay-affirmationer: